Blogi

Soffkritiker: Sommartider, puss puss

16.6.2025

Susanna Laine och Antti LJ Pääkkönen. Photo: Mikko Karsisto

Sommartider, jag känner det är nånting på gång – nämligen i Seinäjoki. Efter många år med sommarteater nästan enbart i Tammerfors är jag nu tillbaka på den bekanta ön i stadsdelen Törnävä. Det utlovas lätt sommarunderhållning med rätt så intressanta krafter. Upp på scenen kliver nämligen mina jämnåriga och ursprungligen lokala talanger Antti LJ Pääkkönen (jo, just den där söta lillgrabben från 90-talets sångtävling Tenavatähti) och mediepersonen Susanna Laine, vars Get Ready With Me -inlägg på Instagram så småningom blivit en daglig vana för mig. Jani Johansson är förstås känd för sin humoristiska begåvning, medan Katriina Sinisalo är ett helt nytt ansikte för mig. Men även hon imponerade: under den öppna repetitionen verkade hon tala helt flytande hanistanska. Det är alltså två par på scenen, det ena tokförälskat, det andra kanske inte lika mycket. De möts en sommarkväll, och därmed är soppan klar. Tack vare det förälskade paret blir sommaren på Törnävä rena rama gulligullet – något som förstås passar perfekt ihop med Seinäjoki stads somriga kärlekstema.

Sommarfarsen regisseras av Pekka Laasonen, som även stod bakom Christie-adaptationen på ”vinterteatern”. Enligt Laasonen är arbetsgruppen på sommarteatern ofta något av en främlingslegion, eftersom ensemblen i princip kan bestå av vem som helst. På sommaren återvänder teaterkonsten dessutom på sätt och vis till sina rötter då de tekniska finesserna är begränsade och man får anpassa sig efter väder och vind. I år bjuder sommarteatern på Törnävä dock på något nytt: förutom att både publiken och skådespelarna nu har tak över huvudet, är premiären ungefär en vecka tidigare än vanligt och i stället för musikteater är det en talpjäs som gäller. Juho Lindströms scenografi är våghalsig: en enda helvit scenbild, en lyxlya komplett med en vit matta. (Det vore onekligen intressant att mot slutet av sommaren gå och kolla vilken nyans mattan har fått…). Vaimoni on toista maata (eller Hemmafesten som pjäsen heter på svenska) är en bearbetning av ett urgammalt tema, välbekant från både folksagor och antika dramer: någon låtsas vara något annat än hen egentligen är, och en vit lögn eller ett missförstånd spårar ur totalt. Som så ofta i farser räcker det inte ens med att säga att det ”urartar”, utan det hela antar närmast absurda proportioner.

Vare sig fars spelas inomhus eller utomhus är de otaliga dörrar som öppnas och stängs i rasande fart en central del av scenografin. Dörrarna möjliggör också att alla fyra skådespelare inte alltid är på scenen samtidigt. Scener med bara två rollfigurer skapar efterlängtat lugn i kaoset, även om det ofta hörs rop också bakom de stängda dörrarna. Trots att själva föreställningen är till och med förvånansvärt kort, är dialogen intensiv och tempot så högt att de svagaste får hålla i sig. Det är nog bäst om publiken redan har hunnit komma in i feststämning före föreställningen, då ekar det garanterat av skratt över ön.

Det kanske bästa med årets pjäs är de otaliga hänvisningarna till lokala fenomen och platser – något som förstås bara är riktigt roligt för dem som har läst insändarna om grannarnas sexljud i ett höghus i lokaltidningen eller som vet vad Sopuraha eller Hyllykallio egentligen är för platser. Även Susanna Laines TV-jobb nämns i dialogen, och antalet språk som används är närmast oräkneligt. På svenska hörde jag åtminstone repliken ”portviini är bort” – komedin är alltså kokad på klassiska finska ingredienser: alkohol, en nypa vuxenhumor och relationsproblem, allt inom den goda smakens gränser förstås. Ett hedersomnämnande förtjänar Jani Johansson, som på sätt och vis håller i trådarna i villervallan och som dessutom stod för mitt bästa skratt: hans helknäppta förklaring om hur pyttesmå gummor med bjällror i tofflorna gick för att rösta i valet i Hanistan, trots att det bara fanns en kandidat, var i en klass för sig. Nu när jag ser det hela i skrift verkar det helt bisarrt, men det är bara att gå och se själv!

OUTI VUOLLE 
Soffkritiker 2024-2025 i Seinäjoen kaupunginteatteri 
Kirjoitus on julkaistu myös suomeksi nimellä Vetää – ja lykkää – kaikista ovista

Gruppen Sohvakriitikot för amatörkritiker